Wiz

Det brukar ju i allmänhet anses vanligt och vanligt förekommande att vi män mäter kuken. Då menar jag bildligt talat. Jag tror inte att det är särdeles vanligt att vi verkligen mäter snorrens längd. Nej... mer som störst bil, högst lön, snyggast flickvän, coolast kläder och så vidare, att vi jämför oss och tävlar mot andra män gällande dessa saker. och det är viktiga grejjer det.

Som jag skrev igår så drack jag några öl i går kväll. På stället fanns en herrtoalett som bestod i pissoar plus två vanliga toaletter med tillhörande dörr så man kunde stänga om sig. När jag stod där i pissoaren slog det mig att i samtliga fall de vanliga toaletterna var lediga valde de nyanlända männen att gå på privat toa och göra ifrån sig. Det vill säga kukmätning i ordets verkliga betydelse kom inte på tal. Vi är kanske inte så intresserade av att jämföra våra tillgångar trots allt. Jag har ju berättat förut om hur jag brukar tävla med mina pissoar-motståndare om vem som kan pissa längst tid. Utan att de vet om det alltså. Psyko. Kanske det, men jag ser min psyksjukdom som helt ofarlig för allmänheten, varför det torde anses okej.

Att mäta själva herren, med linjal och allt, är något man gör när man är i de tidiga tonåren typ.

Tillbaks till toaletterna... kanske är det så att de ville ha lite privacy bara.

1. Komihåg att det är öldrickning efter jobbet ikväll.
2. Komihåg att det aldrig är för sent att ge upp.

Alltså... en sak som jag kan störa mig på är när jag får betala kilopriset för pepparrot när jag köper palsternackor. Detta hände mig häromdagen. Men hallå säger säkert en del... vaffan skulle du med palsternackor till. Jo, det skall jag tala om för er. Palsternackor är en otroligt god rotsak som man med fördel kan ersätta potatisen med. Skiva och grilla i ugn, salt, smör. Eller lägg i soppan, eller i pastasalladen. Så är det. I vilket fall så blir jag lite uppretad på att jag får betala 90kr/kg istället för 12kr/kg för att kassörskan tror sig veta att det jag köper är pepparrot. Men fråga kunden för satan om du är osäker. I de allra flesta fall vet kunden vad det är han köper för nåt.

Heter det kassörska även om det är en man förresten? Jag vet ju att de manliga sjuksyrrorna ofta kallar sig för sjuksköterska, inte ...skötare.

Förlåt för att jag inte skrev nåt igår. Jag var på en andra intervju angående det här jobbet jag gaggat om lite i bloggen. Tre timmar långt. Jag har en god feeling för det här, jag tror jag kommer bli ebjuden det.

Jag jobbade en kort sejour som kock för många år sedan. Första gången jag var där så skulle en av de andra kockarna visa mig hur det går till i köket. Det gick till så att det dracks vin i stora mängder. Vi drack vin och hade det väldigt trevligt. Hur maten blev mot slutet av kvällen vågar jag inte ta ansvar för, inte minns jag heller exakt hur det hela slutade, kort sagt så blev jag rejält packad. Det gick rätt bra fortsättningsvis ändå.

Lirade innebandy igår. Jag orkar inte med sånt där längre. Jag håller på att bli för gammal. Annat var det för några år sedan när jag tränade innebandy tre gånger i veckan. Två timmar varje gång. Plus match A-laget på lördagen och match B-laget på söndagen. Sicket jävla liv. Vin, öl och bearnaisesås rockar fetare.

Skål!//Eders Wiz

Egentligen hinner jag inte skriva något till er idag. Men min vana trogen så ordnar jag ett litet inlägg ändå. Det är i och för sig ganska besynnerligt eftersom jag har precis lika mycket tid som alla andra. Varken mer eller mindre. Förvisso kan jag ju ha både mer och mindre tid kvar i livet, men det kan jag knappast uttala mig om.

Nu vet jag inte vad programmet heter men det gick ett program på teve igår som handlade om bimbos. Båda mina hatobjekt var med. Viktoria Silvstedt och Linda Rosing. Vi börjar med Viktoria.
-varför uppfattas du som en bimbo, tror du?
-well, jag vejt inte, jag är ju bara en blonde girl who wants to have some fun, you know, you´re a blonde to...fnitter fnitter
-varför bryter du på engelska hela tiden?
-men, you know, alltså... jag har ju bott i America for seventeeeeeen years.

Men förihelvete. Dom tjugo du bott i Sverige då? Jag vill dock inte döma Viktoria lika hårt som Linda Rosing eftersom Vicky ändå tjänat snuskigt mycket pengar på att vara just snuskig.

Linda Rosing. Det ÄR så FRUKTANSVÄRT synd om henne. Om hon får säga det själv alltså. Hon blir uttittad, utpekad, skrattad åt och hånad på stan. Allt detta är medias fel. Okej. Men NU skall jag återfå den respekt som jag tycker mig ha rätt till genom att ställa upp, och uppträda som en komplett idiot i ytterligare ett teveprogram. Fatta att du måste sluta visa ditt fula nylle i teve och tidningar om folk skall glömma bort dig. Det gamla uttrycket "som man bäddar får man ligga" kan inte passa bättre. (eller den lite småroliga "den man ligger med får bädda")

Sen snackar alla bimbos om alla pengar de kan tjäna på att vara med i diverse suspekta sammanhang. Programledaren frågar bimbosarna om det verkligen är så bra betalt eftersom de alla nolltaxerar. Knäpptyst i studion. Knäpptyst i studion. Knäpptyst i studion. INGEN vågar erkänna det alla känner till, att det de tjänar naturligtvis inte syns i några deklarationer, men det kan man ju inte säga i teve.

Progarmledaren kommer till en ganska klok slutsats. Nämligen att om man satsar på att marknadsföra sina bröst är det svårt att sedan klaga på att man bara ses som ett par bröst. Störst bröst vinner. Jag blir så förbannad.

Dessutom ställer de upp på att göra ett "IQ-test" i programmet. Suck. Jag säger inget om deras intelligens, men jag skulle aldrig, aldrig, oavsett hur intelligent jag vore, ställa upp på något dylikt i teve. Du förlorar i alla lägen.

---

I Stockholm Live i torsdags dorg den kvinnliga ståupparen ett skämt som jag bara inte kan glömma. Jag skrattade för mig själv i flera timmar efter.
Det gick i stil med: "jag var hos doktorn och han sa att jag hade fått slemsäcksinflammation. Jag som inte ens visste att jag hade haft slemsex"

Oslagbar ordvits!!

Ni som såg "Folktoppen" i lördags kunde få se svenska folket lista nåt i stil med de mest minnesvärda teveögonblicken. Folktoppen är nåt så inihelvete krystat teveprogram, men det där med listor gillar moi.

Jag vet inte vilka de strörsta teveögonblicken är, men jag minns exakt var jag be fann mig och vad jag gjorde vid tre tillfällen som jag tänker berätta för er: (det sistnämnda såg jag i och för sig inte på teve utan hörd epå radion)

1. OS-final i hockey 1994. (på plats 5 på Svt´s topplista) Jag gick på gymnasiet och hade praktik på en bokföringsbyrå i Ljusdal. Revisorn som är min farmors kusin hade stekt mackor i smör tillsammans med skinka som vi åt. Jag och hennes man satt och tittade på matchen och lagom när det var dags för straffläggningen var hela familjen samlad. Det var stort då. Det är stort nu.

2. Kvartsfinal i VM sommaren 1994. (på andra plats på samma lista). Jag och min dåvarande flickvän var på besök i stockholm. Vi hade fått låna en lägenhet och fått förhållningsregelr om att vara tysta. Flickvännen sov. Intrigen i den matchen var så utstuderat dramatisk att den överträffade allt jag tidigare sett. Matchen går till övertid. Rumänerna slår in 2-1 och sverige får en man utvisad. Läget är hopplöst. Sedan från ingenstans flyger "kneten" Andersson, han kommer  som sänd från himlen bokstavligt och bildligt och nickar in 2-2. Staffläggning. Den mest kritiserade spelaren i det svenska laget blir hjälte när han räddar två starffar. Vi är i semifinal. I VM. Jag dansade runt i vårt sovrum, skrek för fulla halsar, fast utan ljud (tyyyyssst, komihåg!). Adrenalin. Lyckorus.

3. Twin Tower 2001. Hade varit på anställningsintervju för mitt första "riktiga" jobb och sitter på tåget när en kompis ringer och meddelar att ett skitstort flyplan rammat WTC i USA. Jag bara fattande ingenting. Skynda skynda hem. Sen satt jag som klistrad flera dagar och bara tittade. CNN, BBC, SVT, TV4... allt måste ses. Det blir som ett gift med katastrofer, man bara måste få veta. Vad är det som händer? Blir det krig nu? Varför skedde detta? Hur kunde en sådan sak hända? Pentagon också? Nähä?

---

Jag köpte en dosa snus på väg till jobbet idag. Den kostade 27 kronor sa damen i kassan på den lilla snusboden. Jag lämnade fram två tjugor. Sedan slog hon in 27 i kassaapparaten, men kunde inte räkna ut vad jag skulle ha tillbaka på mina 40 kronor. Som tur var hade hon en miniräknare (eller räknedosa som min mattelärare på gymnasiet envisades med att det hette) som hon gjorde vissa beräkningar på. Två gånger räknade hon på detta problem. Sedan gav mig 16 kronor tillbaka.

---

Jag har skrivit tidigare om min kamp mot rektorn som velat att min flickväns lillebrorsa skall göra praktik istället för att gå i skolan. För att han ligger så mycket efter. Jag träffade denne rektor i ett möte nu på morgonen och lyckades övertyga henne om att man snarare skall spendera MER tid i skolan om man ligger efter, inte mindre som dom tyckte. Detta trots att pojken VILL gå kvar i skolan. Hela den här historien handlar egentligen om att en av lärarna till pojken inte tycker om honom och vill bli av med honom till varje pris. Väx upp för FAAAAAAAN. Läraren allstå :o)

Humor utan poäng tycker jag är roligt. Men hur kan humor vara humor om det inte finns någon poäng? Fråga inte mig, men när jag pluggade tillverkade jag och två kompisar upp T-tröjor med trycket "Tengil", "Prussiluskan" och "Åke Cato" på ryggen. Vi fick varsin. Jag fick "Tengil"-tröjan. Från början var det nog tänkt att det skulle stå "Riddar Cato" på åkecatotröjan, men av någon anledning tyckte vi Åke Cato var mer dumt. För folk i allmänhet måste det finnas en anledning till allting, varför man ofta fick frågan varför det stod Tengil på min tröja. Varför inte brukade jag svara. Jag tycker det är humor. Men jag är sajko å andra sidan. Vi skrev även påhittade kontaktannonser och klistrade upp på institutionen, skall försöka leta fram dom någon dag så kn ni få se vad det handlade om.

Det är även därför jag gillar de här roliga historierna utan slut. Jag repriserar en för er som inte läst dom i mina tidigare inlägg. För övrigt tål de att läsas en gång till.

En apa kom in på en bar, den beställde en öl. Kyparen serverade ölen och apan betalade med en hundralapp. Då tänkte kyparen att han skulle skoja med apan och lämnade bara tillbaka en femma. Men apan reagerade inte utan stoppade femman i pälsen och smuttade vidare på sin öl. Kyparen skruvade på sig och sa:
-Det är inte ofta vi har apor här.

Jag vet inte om ni tittat på FC Z på teve. Den går både på TV3 och på ZTV. Den handlar om ett gäng ungdomar med andra färdigheter än fotboll som skall lära sig spela fotboll. Om man vore lite elak skulle man kunna kalla dom nördar, jag vill helst inte göra det. Gemensamt är att de aldrig spelat fotboll, och verkar allmänt fysiskt svaga. Efter fyra månader skall de möta Djurgården i en match.

Igår handlade programmet om att de skulle bli lite mindre bollrädda. Detta skulle de lära sig genom att lära sig hantera smärta. Därför skulle de boxas tillsammans med Paolo Roberto. Det utvecklade sig till något så förfärligt roligt att jag till slut satt och grät av skratt. Om jag skulle boxas under samma premisser skulle det sannolikt se ut precis som för de här unga gossarna. Taffligt, fullständigt värdelöst, fegt och mesigt. Med Paolo skrikandes bredvid. Nu slipper ni (och jag) tack och lov se mig boxas på teve. Det slutade med att den store chackspelaren (Fahrad tror jag att han heter) vann turneringen efter en final med Tore, som gillar "studentikos underhållning och litteratur". Man fick även se Tore gråta stora floder (han var ledsen på riktigt) över att tränarna (dvs Paolo och company) var så elaka mot dom.

Wiz rekommenderar: SE!

På nyhetsmorgon i morse skulle en kvinna från Irak diskutera Saddams rättegång. Dåligt val av talesperson. Hon var säkert väldigt insatt i vad som händer där nere, men hennes svenska var så FRUKTANSVÄRT dålig att det bara inte gick att ta henne på allvar, eller till fullo förstå vad hon pratade om. Fördomsfullt? Kanske, men det bara går inte.

Först vill jag bara säga att jag anser att den här bloggen är trevlig.

Jag hade tänkt att skriva om att män i fula kostymer har dåligt självförtoende eller bekräftelsebehov. De gömmer sig bakom billiga dressmankostymer, eftersom de är ett billigt sätt att framstå som ganska viktiga, pålitliga personer. Dessutom vet de inte hur man klär sig snyggt. Köp en ful kostym så är du nästan hemma liksom. Tror inte det va. Patetiskt är vad det är. Fula kostymer är alltid bara löjeväckande. Men kan de hjälpa dom att känna sig lite bättre så är väl det gott nog. Tack Dressman. Men nu blir det inte så... jag skriver om nåt helt annat istället. Egentligen mest för att jag inte anser att ämnet inte behöver utvecklas mer än så.

Fortsatte min läsning av RoD (regering och Departement) och läser om att regeringen hade förbjudit lanstingen att anlita kommunen för transport av sjuka (läs köra ambulansen). Det är väl bra kan man först tänka sig, att det är landstingsanställda och därmed garanterat sjukvårdskunnig personal som kör ambulansen är väl bra. Men jag köper inte riktigt resonemanget. Jag vill återkomma till ett inlägg jag skrivit tidigare. Det vill säga att du inte behöver vara exempelvis utbildad hjärnkirurg för att operera i hjärnan, dvs socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet ställer inga sådana krav. Okej. Men att ställa krav på att de som kör taxin måste vara landstingsanställda, DET är viktigt. Nu är det nämligen så att många landsting anlitat kommunen för att sköta transport av sjuka, vilket skapar problem i och med förbudet. Varför inte ställa krav på att, oavsett vem som kör ambulansen, de som sköter transporterna har adekvat utbildning?

Om man läser mellan raderna får man uppfattningen att syftet med förbudet egentligen är att sätta stopp för privata aktörer att tävla om upphandling av sjuktransporterna. För om landstinget sköter sina egna transporter behöver de inte göra någon upphandling, men om de vill att kommunen skall sköta dom så måste en upphandling göras och då får även privata aktörer lämna offert.

Jag vill poängtera att detta inte är något politiskt ställningstagande, eller det kanske det är, men jag har inga ambitioner att smutskasta någotdera av de stora partierna. Jag ville bara belysa ett fall där bakomliggande motiv ställer till det i praktiken. Och problematiken i att inte i alla lägen alltid försöka få till en så så BRA lösning som möjligt.

Jag gjorde just en sökning på mitt förnamn+efternamn på google. 257 träffar, varav cirka 10 "riktiga" träffar. Resterande gäller en känd och numer avliden författare som delar mitt efternamn. Med riktiga menar jag såna som verkligen handlar om mig och inte någon med samma för- och efternamn. Besynnerligt det där eftersom jag aldrig haft för avsikt att verka på Internet. Ingen är hemlig. Typ. När jag skrivit klart detta skall jag söka på några av mina kamrater, kanske hittar man de i olika suspekta sammanhang. Hemliga klubbar och societys. Vad vet jag?

På jobbet dricker jag kaffe ur en kopp med namnet "Göte" graverat. Jag heter alltså inte Göte. Folk i allmänhet har svårt att fatta varför jag dricker ur en kopp som heter Göte. man skulle kunna tänka sig att jag ärvt koppen av någon gammal släkting eller nåt sånt. Faktum är att jag köpt koppen enkom för att dricka ur den på jobbet. Tack vare den kan man snabbt urskilja vilka det är som har humor/inte har humor på arbetsplatsen. Gott nog så. Allt skall inte vara så förutsägbart och normalt. När jag återvände till stället där jag köpt koppen ångrade jag dock att jag inte köpt koppen "Gösta" istället.

Jag har ingen lust att skriva ett inlägg. Varför måste jag skriva ett inlägg när jag inte vill? Det måste jag inte. Men jag tänker på er som kanske eventuellt läser. Jag är bekymrad. Omtänksam. Bekymrad över att ni inte har nåt bättre för er än att läsa mitt dravel. Omtänksam för att jag, trots att jag inte vill, skriver nåt ändå.

Farsan har en kompis från småland som älskar att dra fräckisar. Det är svårt med fräckisar. Ofta är de förnedrande för det täcka könet. Tror det beror på att de här historierna lever och frodas i herrbastun. Typ. Öl, män, svett och värme är en perfekt grogrund för förtrycket. Å andra sidan kan det vara ganska roliga historier de här fräckisarna. Den här kompisen är vansinnigt intresserad av jakt och fiske. Han önskar (önskade) inget hellre än att få en son som kunde få ärva det här intresset. Det blev fem (!) döttrar. Med diverse olika fruar/flickvänner. Jaja, så kan det gå.

Flickvännen hade en lärare i skolan som också brukade dra fräckisar. Hans favoritvits gick så här:
Vet ni vad man säger om rödhåriga tjejer?
-Nä
Är det rost på taket finns det fukt i källaren, höhöhöhö

Vitsigt värre. Suck.

Kampen går vidare mot skolan som ville fimpa flickvännens lillebrorsa (som jag skrivit om tidigare). Jag spökskriver numer åt hans föräldrar. Efter att ha förhört mig om hur de villa att tonen skulle vara i brevet har jag just skrivit ett brev till berörd rektor. Kritiken är så vass och elak att jag nästan mår dåligt. Mitt försvarstal lyder "enligt begäran"

Tanken var att jag skulle skita i att skriva något om idag. Har varit alldeles för involverad i avancerad problemlösning. I alla fall om jag får säga det själv.

Men... skriver väl några rader ändå. Jag tittar regelbundet på följande program:
"Mythbusters" på Discovery channel. Som namnet antyder så försöker programledarna knäcka olika myter. De försöker återskapa olika skrönor och myter för att testa om det skulle kunna hända. Det är ofantligt intressant att få reda på "sanningen" kring alla gamla skrönor man hört. Bland annat så är det möjligt att, genom att dagligen smeta salsasås på gallret i din fängelsehåla, smita från fängelset genom att fräta sönder järngallret. Något som man i och för sig redan visste, men ändå... på filmer så flyger ofta den som blir skjuten flera meter av träffen. Detta är således inte sant. Samma energi som går in i den som blir skjuten alstras bakot mot skytten, så om det skulle återskapas så flyger skytten lika långt i motsatt riktning. Capiche? Det går inte att lura polisens alkomätare genom att ex skölja munnen med munvatten. Inte på någt sätt faktiskt. Det går heller inte att lura polisens laser-mätare om man kör för fort. Kanske är de två sistnämnda rena propagandan finansierat av amerikanska staten... nä... det tror vi väl inte.

"Plus" på SVT. Jag bara älskar Sverkers kompromisslösa inställning till den som han anser är boven i dramat. Oavsett hur logiska eller naturliga förklaringar det finns så åker de obönhörligen i soptunnan.

"Hey baberiba" på Fyran. I mångt och mycket ganska lama skämt och imitationer, men ibland blir det riktigt roligt. För mig räcker det att det blir roligt ibland. Då kan man liksom sitta och vänta på det roliga som eventuellt kommer komma. Inslaget "familjen" (som handlar om kungafamiljen) är oftast ganska roligt. Det stora minuset med programmet stavas dock David Halllenius. Han är aldrig rolig. Utan undantag.

"Efterlyst" TV3. Säger bara LEIF GW PERSSON.

"Insider" TV3. Litegrand av samma anledning som "Plus", med skillnaden att Robban Aschberg ibland driver saken vidare bara för sakens skull, även om han egentligen inser att det kan förhålla sig på olika sätt. Målet kan liksom vara att driva folk till vansinne, vilket är ganska komiskt i sig.

Ni är välkomna med den psykologiska analysen utifrån ovanstående information!